MakeUpByEkholm!

Kategori: Endometrios

Vad är Endometrios?

 

DEL 2

 

Jag vill verkligen betona att i detta inlägg beskriver jag hur sjukdomen påverkat mig vilket inte behöver gälla för andra.

Jag är 19 år och har precis fått diagnosen Endometrios.
Mitt första läkarbesök hos  S.E Olsson (som också är min nuvarande läkare) blev en smärre chock för både mig och min man, så många frågor som snurrade.
- Vadå kanske inte kan få barn, leva ett liv i smärtor och sjukskriven. Vad pratar människan om? Han kanske har blandat ihop min journal med någon annans. Läkaren som opererade mig sa att sjukdomen inte skulle påverka mitt liv i övrigt, där visar okunskapen sin rätta skepnad. Vi får mycket information på en gång och jag ska direkt påbörja en behandling som ger ett konstgjort klimakterium,  nåt som kan ge bra resultat. Det ska tas en mängd tester av olika slag för att se huruvida kroppen är redo att nedregleras. 
Men jag är gravid. 


Det kan inte vara sant - jag har haft preventivmedel, möjligen glömt en dag kanske men inte mer. 
Läkaren blir glad och menar att detta kanske faktiskt kan vara vår chans att bli gravida överhuvudtaget.
Nu var inte vår plan att få barn vid 20 års ålder och framförallt inte med endast en inkomst att försörja oss på. Men vi kör! 


Under en graviditet är det vanligt, men inte nödvändigtvis, att endometriosen lugnar sig lite då man inte längre har några blödningar. För mig blev det ett helvete.
I vecka 6 får jag åka in akut med ambulans då jag har såna smärtor i buken att jag kräks och nästintill svimmar. Alla väntade sig nog att ett missfall var att vänta.
Men nej, ultraljudet visade en liiiten spiral som rörde sig fint i livmodern. Vad man däremot kunde se var att det fanns sammanväxningar mellan livmoder och båda äggstockarna. Läkaren hade aldrig sett nåt liknande och kunde inte några besked på hur detta skulle komma att påverka graviditeten, mer än att smärtan som jag tidigare haft berodde till 99% på att livmodern växer. 


Danderyds sjukhus blir under dessa 9 månader lite som ett andra hem för mig, då jag inte får äta någon smärtlindring hemma måste jag in till sjukhuset varje gång jag får riktigt ont. Jag blir sjukskriven månad efter månad i hopp om att det någonting ska bli bättre, man pratar också om att operera, men det är ingen läkare som riktigt vågar det nu under graviditeten och eftersom det inte anses som akut livshotande läggs den planen ner.
Jag frågar om någon vet hur det kommer bli vid förlossningen nu när allt sitter ihop, den tanken verkade inte ha slagit någon annan. Kejsarsnitt var det inte tal om då förlossningsläkaren jag pratade med menade att om det ter sig riktigt illa kan det bli endometrioshärdar i snittet (ärrbildningen). En förlossningsplan skapades, EDA skulle sättas in direkt vid ankomst och skulle inte under några förutsättningar skjutas på, morfindropp skulle finnas tillgängligt och kontinuerlig uppsikt då sammanväxningarna kunde "släppa" under förlossningen och ingen visste följderna. 


Två veckor tidigare än beräknat drar förlossningen igång, och mina vänner, allt går jättebra. Jag hade två fantastiska barnmorskor och en underbar undersköterska som hjälpte mig hela vägen i mål. Jag hade läst lite om att efter förlossningen skulle livmodern dra ihop sig vilket kunde ge en molande värk. Molande vet jag inte, snarare förlossning x 2. Ber om smärtlindring och sköterskan på avdelningen kommer med en Alvedon och kommentaren - ja eftersom du har Endometrios kanske du känner av det lite mer än andra, men det bör gå över om några timmar. Ni som har Endometrios kan säkert relatera till känslan "att ha fått ett järnspett genom magen och ut i ländryggen som någon sen vrider om.. hela tiden", jag behöver ingen Alvedon, jag behöver så pass stor dos av morfin att jag sover igenom dessa timmar. Min man fick ringa på läkaren fyra gången innan han fattade allvaret, men sen sov jag gott bort smärtan.

 

 

 

Vad är Endometios?

DEL 1

För er som inte vet lider jag utav den kroniska sjukdomen Endometrios och har gjort sedan tonåren.
Jag fick min diagnos 2006, då 19 år gammal och hade ingen som helst aning om vad sjukdomen innebar eller hur den skulle komma att påverka mitt liv.

 


Kort utdrag från Medsystrar.se
Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att livmoderslemhinna som normalt bara finns inne i livmodern kan även växa och spridas utanför på så som äggstockar, äggledare, bukvägg eller även ibland på utsidan av livmodern, men också på urinblåsan och tarm.

Symptom kan vara:
 Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
Samlagssmärta
Smärta vid användning av tex. tampong
Smärta i korsryggen och ut i benen
Smärta när man kissar eller har avföring
Förstoppning och/eller diarré
Trötthet, utmattning
Feber
Infektionskänslighet
Ofrivillig barnlöshet
Depression

 

 

När jag uppsökte läkaren första gången (kördes in i ambulans) hade jag såna magsmärtor att min tanke var; nu dör jag!
Väl inne på sjukhuset gjordes massa olika tester, jag bereddes för operation, men man hittade inte nånting fel i proverna. I tre dagar låg jag på sjukhus, hög som ett hus på morfin då det var det enda som hjälpte. Jag sov i tre dagar, så starka var doserna. Det var bara början på vad som komma skulle.

 

Andra gången vi kommer in akut till sjukhuset får min man nästan bära in mig. 
Jag blir snabbt placerad till en sängplats och alla är fantastiska, man tror att det kan vara tarmvred eller kanske gallan som spökar. Men precis som gången innan visar inte proverna nåt fel. Jag blir runt skickad till olika avdelningar då ingen vet vad som faktiskt är fel med mig. Till sist kommer jag till kvinnokliniken. Läkaren som undersöker mig konstaterar att det är en cysta som spruckit (som också kan göra helt sjukt ont) och att jag måste opereras för att göra rent från vätska i buken. Åh vad skönt att man hittat felet och att det "bara" var en cysta som spruckit.

  

Efter operationen har jag ont som fasiken då magen har varit uppblåst med nån gas.
Läkaren kommer in och meddelar att operationen gått bra, men att man även hittat endometrioshärdar som man även tagit bort.
Han berättar kort att Endometrios gör att man kan ha lite extra smärtor vid mens, vilket jag fick lite mediciner utskrivet för, men att sjukdomen inte skulle komma att påverka mitt liv mer än så. Om jag ville kunde jag läsa lite på nätet om sjukdomen. 

Nu vill jag verkligen inte hänga ut denna läkaren som totalt inkompetent, utan tyvärr är det så att det för 10 år sedan (även fortfarande) fanns rätt lite kunskap om Endometrios. Trots att det är en sjukdom som man tror 5-10% av alla fertila kvinnor har (ca 200 000 bara i Sverige) och faktiskt borde klassas som en folksjukdom, har det inte lagts så mycket pengar på forskning här vilket resulterat i dålig kunskap hos våra läkare i allmänhet. Vet inte hur många gånger jag har hört: Menssmärtor har väl kvinnor haft i alla tider, varför skulle det vara så speciellt nu?! 

 

Efter goda råd från en fin tjej med samma sjukdom (som jag faktiskt mötte på sjukhuset) bytte jag läkare och har hållit fast vid honom sedan dess. Där har vi en man med kunskap om ämnet, som forskat kring Endometrios i flera år och som då var chefsläkare på Kvinnokliniken på Danderyds sjukhus. 

 

Utan honom hade jag aldrig klarat det här!  

 

 

Upp