MakeUpByEkholm!

Vad är Endometrios?

 

DEL 2

 

Jag vill verkligen betona att i detta inlägg beskriver jag hur sjukdomen påverkat mig vilket inte behöver gälla för andra.

Jag är 19 år och har precis fått diagnosen Endometrios.
Mitt första läkarbesök hos  S.E Olsson (som också är min nuvarande läkare) blev en smärre chock för både mig och min man, så många frågor som snurrade.
- Vadå kanske inte kan få barn, leva ett liv i smärtor och sjukskriven. Vad pratar människan om? Han kanske har blandat ihop min journal med någon annans. Läkaren som opererade mig sa att sjukdomen inte skulle påverka mitt liv i övrigt, där visar okunskapen sin rätta skepnad. Vi får mycket information på en gång och jag ska direkt påbörja en behandling som ger ett konstgjort klimakterium,  nåt som kan ge bra resultat. Det ska tas en mängd tester av olika slag för att se huruvida kroppen är redo att nedregleras. 
Men jag är gravid. 


Det kan inte vara sant - jag har haft preventivmedel, möjligen glömt en dag kanske men inte mer. 
Läkaren blir glad och menar att detta kanske faktiskt kan vara vår chans att bli gravida överhuvudtaget.
Nu var inte vår plan att få barn vid 20 års ålder och framförallt inte med endast en inkomst att försörja oss på. Men vi kör! 


Under en graviditet är det vanligt, men inte nödvändigtvis, att endometriosen lugnar sig lite då man inte längre har några blödningar. För mig blev det ett helvete.
I vecka 6 får jag åka in akut med ambulans då jag har såna smärtor i buken att jag kräks och nästintill svimmar. Alla väntade sig nog att ett missfall var att vänta.
Men nej, ultraljudet visade en liiiten spiral som rörde sig fint i livmodern. Vad man däremot kunde se var att det fanns sammanväxningar mellan livmoder och båda äggstockarna. Läkaren hade aldrig sett nåt liknande och kunde inte några besked på hur detta skulle komma att påverka graviditeten, mer än att smärtan som jag tidigare haft berodde till 99% på att livmodern växer. 


Danderyds sjukhus blir under dessa 9 månader lite som ett andra hem för mig, då jag inte får äta någon smärtlindring hemma måste jag in till sjukhuset varje gång jag får riktigt ont. Jag blir sjukskriven månad efter månad i hopp om att det någonting ska bli bättre, man pratar också om att operera, men det är ingen läkare som riktigt vågar det nu under graviditeten och eftersom det inte anses som akut livshotande läggs den planen ner.
Jag frågar om någon vet hur det kommer bli vid förlossningen nu när allt sitter ihop, den tanken verkade inte ha slagit någon annan. Kejsarsnitt var det inte tal om då förlossningsläkaren jag pratade med menade att om det ter sig riktigt illa kan det bli endometrioshärdar i snittet (ärrbildningen). En förlossningsplan skapades, EDA skulle sättas in direkt vid ankomst och skulle inte under några förutsättningar skjutas på, morfindropp skulle finnas tillgängligt och kontinuerlig uppsikt då sammanväxningarna kunde "släppa" under förlossningen och ingen visste följderna. 


Två veckor tidigare än beräknat drar förlossningen igång, och mina vänner, allt går jättebra. Jag hade två fantastiska barnmorskor och en underbar undersköterska som hjälpte mig hela vägen i mål. Jag hade läst lite om att efter förlossningen skulle livmodern dra ihop sig vilket kunde ge en molande värk. Molande vet jag inte, snarare förlossning x 2. Ber om smärtlindring och sköterskan på avdelningen kommer med en Alvedon och kommentaren - ja eftersom du har Endometrios kanske du känner av det lite mer än andra, men det bör gå över om några timmar. Ni som har Endometrios kan säkert relatera till känslan "att ha fått ett järnspett genom magen och ut i ländryggen som någon sen vrider om.. hela tiden", jag behöver ingen Alvedon, jag behöver så pass stor dos av morfin att jag sover igenom dessa timmar. Min man fick ringa på läkaren fyra gången innan han fattade allvaret, men sen sov jag gott bort smärtan.

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas